Jag har kommit lite längre.

Har precis kopierat mina två senaste betyg som ska skickas in med ansökningshandlingarna, känner mig effektiv idag :D

JAG ÄR PÅ VÄG!

Häromdagen pratade jag med mammsen och pappsen igen om USA, tänkte bestämma organisation. Allt lutar mot YFU, och pappa säger då "då får du gå vidare med det här nu då. Börja med i att fylla i ansökningspapprena".

Och jag blev liksom OJOJOJ? Hur fort gick inte det, jag hade trott jag skulle i alla fall lite övertalningsjobb kvar, hade nästan hoppats på det (har några idéer, men de sparar jag till framtiden :D ), men det var ju inte så himla dåligt det här heller. Jag har börjat fylla i anmälningspapper.

Jag är på väg.

Passa kartan Clara!

Hela min helg har tillbringats i Dalarna på Sveriges störta orienteringstävling för ungdomar, Dala Dubbeln. Första etappen (dvs lördagens lopp) är en stafett och etapp två (söndagens lopp) är en patrull, dvs man springer med den man körde stafetten med dagen innan. Jag skulle sprungit med en kompis som tyvärr blev sjuk, så jag sprang med en tjej från Värmland istället. Hon jag sprang med är elit, bland de bästa i Sverige, och det kan jag ju lugnt konstatera att jag inte är. I går (läs "i lördags") sprang hon första sträckan och växlade till mig på ungefär plats 15-20 någonting, och jag kom i mål på plats 46. Vilket var väldigt bra för att vara mig (förra året kom jag och hon jag sprang då sist :d), mindre bra för henne med tanke på att hon har vunnit saker på Oringen och allt. (Ni som inte vet var Oringen är - världens största orienteringstävling, ni kan googla det.)
   Idag kom vi på en total 25:e plats, det var jättekul! Jag har inte orienterat så mycket själv dock, jag följde efter bara :D Men det var väldigt kul att se hur bra eliten faktiskt är, och något jag undrar är hur man kan springa i skogen, SKOGEN, inte på stig, och samtidigt läsa kartan. Jag menar, jag kan få en glimt av kartan om jag försöker titta när jag springer stig, men i skogen? Det är coolt att de klarar det.

En liten bild från helgen:

TC (Tävlingscentrum)

Jag kom på att jag har skrivit ganska mycket om orientering här i bloggen. Läsare som inte känner mig måste tro att jag orienterar ganska mycket, det är inte riktigt sant. Jag tränar knappt (okej, aldrig), tävlar kanske 10-15 gånger om året. That's it. Eller jo, jag är smågruppsledare med barn mellan 5 och 7 år också :D

Och föresten, titeln är en intern sak.

10/10-10 - En gång väldigt sällan

Igår var det en av Sveriges största orienteringstävlingar utanför Stockholm som min klubb var på. Såklart var jag förutseende på morgonen och tog converse, jag tänkte inte på att det brukar bli ganska lerigt på orienteringstävlingar... Men som tur var blev det inte det, vi var på en gräsyta precis bredvid en stor soptipp och det var bara lite lerigt :D

Det var lite coolt, jag kan säga att jag har tvättat håret på en soptipp nu. Det låter mycket värre än det var, det var inte på själv soptippen utan ett par hundra meter därifrån men det var på soptippens område.


Min första dröm om USA.

Jag drömde om USA häromdagen (okej, natten till igår), den var väl mindre rolig.. Typ hela min klass skulle i alla fall åka ett år till USA men vi hade inte fått några familjer än och nu skulle vi åka. Vi åkte. Men istället för att komma till USA hamnade vi i Uruguay eftersom det inte fanns några fler familjer i USA, och vi skulle bo ett år på ett kollektiv i Urugauay mitt ute i regnskogen.
   Vi fick välja sängar och rum själva och så kommer en tjej och blir arg på mig för att jag var snabb och tog den bästa. Hon fick en ännu bättre så varför klagade hon?
   Sedan gick jag i alla fall bara runt lite random i huset tills jag vaknade, försökte få personalen att förstå att jag hade kommit fel; att jag skulle till USA inte Uruguay...

RSS 2.0