Vinsten över mashmallowsen

Har precis lagt upp min första film på youtube (har skapat ett konto för att kunn videoblogga om jag känner för det i USA), och den söta tjejen i filmen här sa för länge sedan att jag fick lägga upp klippen vi gjorde när vi var på hike med skolan på bloggen, så här kommer dem (sötnos AM<3). Det vore kul att videoblogga någon gång, tror jag kommer i alla fall prova det. Fast lite läskigt att se sig själv på film så där... :)

5 h i en bil, 1,5 h väntande (=läsning), 5 min intervju.

Som blivande utbytesstudnet till USA måste man söka visum, och utöver en hög med pappersarbete måste man desstuom åka till Amerikanska Ambassaden i Stockholm för ett intervjubesök. Det gjorde jag idag.
Väckaklockan stod på 04.00 (egentligen 03.43 för det går 17 min före) och halv fem åkte jag och mamma mot den kungliga huvudstaden i öst. Halv åtta ungefär var vi framme, efter faktiskt bara pyttelite sightseing på Dag Hammarskjölds väg, och ett par minuter innan åtta släptes jag igenom säkerhetskontrollen in på ambassaden. Själva visiten där inne var inge vidare spännande; alla satt i ett rektangulärt rum med 30-talet stolar och ett bord på ena sidan, men typ bankluckor utmed kanterna. Dock satt det en TV på väggen som visade BBC World News för de uttråkade stackarna som glömt tidsfördriv (en bok i mitt fall).
Jag kom in, fick en kölapp (nummer 72 för den som är intresserad, det var nummer 67 då) och på min tur fick jag lämna mina papper till en tjej i en av luckorna. Sedan satt jag nån timme - en timme och en kvart (och läste och spanade in alla andra som också skulle söka visum) innan jag blev uppropad för intervju. Kanske jag skulle säga "intervju" - jag fick lämna fingeravtryck (göra tummarna två gånger för det blev inte bra, hehe), hon bakom fönstret frågade vart jag skulle, jag svarade Ohio, det visade sig att hon var från Ohio och då pratade vi lite om det och Ohio i allmänthet (om hur det inte finns så mycket att göra där, beroende på vad man är ute efter, i alla fall inte så många stora städer, men att det är nära till New York och att det enda konstmuseet finns i Cleveland ("But perhaps that's not why you're going ;)" )), jag fick mitt DS-2019 papper (vikt - alla ni som precis som jag oroat sig för att man inte får vika det, de vek mitt så det borde inte vara några problem) (DS-2019 är ett av VISA-formulären som man måset ha med sig för att komma in landet, verkar som att jag kommer behöva ha det hela mitt liv nu, någon som vet?) och ett par av de andra, och så önskade hon mig lycka till och så var det klart.
Då väntade 2,5 h i bilen hem igen, och sen direkt till jobbet (som jag lyckades komma lagom till badet på, så jag har bara badat på jobbet idag, inte helt fel<3)
Dessutom fick jag mejl från YFU idag (hade skickat ett härom dagen som jag fick svar på) där de sa att skolplaceringen verkade dröja, men att det var på gång. Så snart hoppas jag :)

17 år i staden där jag växte upp och så märker du hur fort det går

Vad fort det går (men ändå inte). I helgen hade YFU Pre Departure Orientation, alla utresande studenter från Sverige mötes med några som varit iväg tidigare och pratade, lekte, badade, (åt), pratade och hade det hur bra som helst! Det gav jättemycket att träffa andra i samma situation, vi diskuterade verkligen nästan allt som rör ett utbytesår, fick massa tips och ja, allt helt enkelt.
Fick veta att JAG SKA TILL OHIO! På riktigt, jag har blivit placerad i Ohio. En familj har valt mig, men jag får inte veta vilka de är för skolan måste godkänna också. Annars kanske jag måste byta familj. (Och såklart blir jag då orolig på en gång, det står nämligen på ett papper vi fått att det är att rekomendera att man tar svininfluensasprutan innan man åker för det är obligatoriskt på vissa High Schools. Eftersom jag inte tagit den och inte planerar att göra det heller - kommer jag tvingas byta familj då om skolan nekar mig pga att jag saknar en vaccination?) JAG HAR LIKSOM EN FAMILJ SOM VÄNTAR PÅ ATT FÅ BESKED OM DEM FÅR MIG ELLER INTE. Som vill ha mig boende hos dem i ett år.
Trots att den här sista tiden sniglar sig fram så går det ändå så fort. Nyss gick jag i åttan och fick upp ögonen för ett High School Year som det så fint heter, och nu åker jag om två månader. Då var det en dröm (som jag bestämt skulle uppfyllas - oavsett vad mina föräldrar tyckte då, alltså blankt nej.) och nu... Det är min verklighet. Om tre månader bor jag inte i Sverige längre. Mitt liv kan se ut nästan hur som helst. I USA. I Ohio.

En grupp med 11 st 9-åringar måste helt klart vara lägrets änglar, helt überbra är dem!

Jag jobbar som dagslägers- gruppledare på ett "prova-på-olika-sporter-läger" just nu, kommer va en grupp barn per vecka som jag följer mellan stationerna och äter lunch med, plus badar med (dvs, badvakt). Just nu har jag den bästa gruppen på hela lägret (enligt alla andra ledare också - alla älskar min grupp), har 10 st 9-åringar och en 11-åring, och de är så snälla. De bråkar knappt (visst, pyttelite har hänt men så har dem varit med okända människor tre hela dagar i sträck, man kan inte begära att vem som helst som gör det ska vara supermänniska och aldrig klaga det minsta), lyssnar på varandra och ledarna, förstår och har jättekul.
Hur som helst, idag blev min lunch något bland den mysigaste jag upplevt. Vi satt på en gräsmatta, det var sol, jag var omringad av mina underbara barn ("mina"), ingen var utanför och vi hade det väldigt trevligt helt enkelt. Så hör jag några av barnens konversation, så söt.
(1) - Jag har vegetariska köttbullar med mig för jag är vegetarian.
(2) - Är de inte gjorda av kött?
(1) - Nej, vet du vad kött är gjort av?
(2) - Kött är gjort av blod!
(3) - Ja men vad är blod gjort utav?
(1) - Blod är gjort av kött.
(2) - Vad är kött gjort av då?
(3) - Din mamma!
Själva tyckte de det var jätteroligt att svaret blev "din mamma", och så kunde vi skratta lite till.
Barn är nog något av det bästa som finns.

Sommarlov i Sverige augusti i USA

Början av sommarlovet känns alltid lika dant, man undrar hur man ska få 10 veckor att gå (som på något sätt alltid flyger iväg sen, utan att man gör så mycket åt det (och om det är konstig svenska i det här inlägger är det för att jag lyssnar på tv:n och de pratar engelska, och då tänker jag på engelska vilket gör att jag direktöversätter till svenska då och då... hehe) ), men man vet alltid var man ska på hösten, att skolan börjar igen och att allt gåt tillbaka till det normala, till vardagslunken.
Nu är det helt annorlunda. Det känns som att sommaren aldrig kommer ta slut, i alla fall inte förän
placeringsbeskedet kommer. I vanliga fall vet man som sagt vad som väntar i augusti igen, man känner till vardagen i förväg på ett sätt. Nu vet jag ingenting. Bokstavligen, jag överdriver inte. Jag vet inte i vilken årskurs jag ska gå i ens. Jag kommer gå i okänt random skola i okänd random amerikansk stad, bo i okänd random amerikansk familj av okänt utseende, på okänt plats i ett väldigt stort land. Jag vet inte ens vilken delstat jag ska till.
Å andra sidan, jag borde njuta så länge jag kan av att ha hela sommaren framför mig. När placerignsen kommer lär allt gå så fort att jag helt plötsligt är där borta. Vips så är jag i USA. Vips så är sommaren slut och jag börjar i den där okända årskursen, på den okända skolan i den okänd staden i den okända staten, boendes i den okända familjen.
Ha en bra sommar alla utbytesstudenter, den är till för oss!

Mina bäbisar.

En liten glad tjej har biljetter till nattpremiären av HPDH part 2 plus specialvisningen av del 1 precis innan. Och hon älskar att hon gick med i bioklubben den där gången.

Skattjakten

Så var lägret slut - det blev helt toppenbra! Barnen var hur duktiga som helst, både de och ledarna hade jättekul och vi hittade skatten! Extra kul är det när ett par av barnen knäcker koden med orientering på bara ett par dagar, tex en jag sprang en bana med idag. En eller två gånger fick jag påminna honom om att kolla på kartan efter nästa kontroll, men annars var det det första han gjorde när vi stannade. Han bad mig till och med om hjälp att veta vad man ska titta efter vid sidan av stigen (gröna banor ska gå på stig har jag fått lära mig - vi genade över ett öppet område, hoppsansa så var bana gul...), och det är inte helt vanligt av någon som höll i en karta för första gången två dagar tidigare.

Bara det att barnen har haft kul är helt fantastiskt. Most deeply är allt för att det ska vara roligt, om än de förhoppningsvis ska få upp ögonen lite för orientering också. Barnen hade roligt, fick prova på orientering (kan vara så att ett par blev fast till och med?), träffa nya kompisar och uppleva ett par inensiva dagar i skogen.

Barn är underbara.

Jag vill ha läger en gång till.

Nästan.

Nästan lov nu, eller på låtsas. 5 dagar ledigt i alla fall, och sen tre dagar i skolan och sen ledigt på riktigt. Det blir som studenten från svenska skolan eftersom IB DP inte är svenska skolan. Wiho :)
De här lediga dagarna blir bra fina. Började urbra igår med avslutning på Skogskul (orienteringsträning för 4-8 åringar), vi var på Lekobuslandet (8000 kvadratmeter) och hade inhomhusorientering, barnen älskade det. Såg en utomhusteater efter det där en granne hade huvudrollen, otroligt bra skådespelare är hon!
Idag bar vi saker med Logistik (en cirkel inom en skolförening) inför Stjärnparadens (skolföreningens) spexteater i helgen, dvs, vi bar ett bord över stan från skolan till teatern. Efter det hoppade jag runt lite med Awesomeness och vi var lite allmänt balla (puss på dig min vän) under dagen och kvällen när vi såg Pirates 4.
Imorgon börjar orienteringslägret vi ska hålla i (det ingår i ledarkursen jag har gått under våren att annordna och ska bli jättekul), vi har 14 barn och ska lura ut dem i skogen för att leta efter en skatt och akta oss för träskmonstret. Samtidigt är det som sagt Stjärnparaden nu i helgen, förestälningarna är på kvällen (om du bor i stan och inte har något planerat - ta dig till Hjalmarbergman och se teatern, det är det helt klart värt! Och liksom, vem vill inte se det prima bordet jag burit över halva stan idag, upp och nerför trappor och kånkat?).
På söndag är sista förestälningen och lägret slutar också då, och på måndag så bär det av till Skara Sommarland för Sommarlandssprinten - en orienteringstävling INNE på Skara Sommarland. Jag ska springa en klass som heter X-travaganza vilket innebär att man för det första alltid har en eller två kontroller på någon av öarna på området, alltså inte i poolerna utan i sjöarna på riktigt. Dit ut får man simma (antagligen bottnar jag för det är inte så djupt, men det är så läskigt att känna efter botten så jag provar aldrig om jag bottnar :D ), och så har dem alltid gjort något med kartan. Ett år hade de tagit bort allt blått och ersatt et med vitt så helt plötsligt kom det en sjö man var tvungen att springa runt, och ett år klippte de isår kartan och tryckte olika delar av kartan i olika ordningar och på olika sidor av pappret. Ett år när jag sprang vanlig klass med vanlig bana så hade de gjort X-travaganzas kartor spegelvända - det såg man för att alla sprang med kartan mot hilmen och försökte få solen att lysa igenom så de skulle se åt rätt håll.
Nej nu bär det av till sängen, ska upp tidigt i morgon till lägret! Hejsvejs!

RSS 2.0