'

Har funderat på det där med att ta ett år ledigt och börja tvåan med klassen under sig själv när man kommer hem efter ett år som utbytesstudent, drömde nämligen att jag kom hem igen inatt. Det kändes både awkward och lite skönt att inte gå med samma klass längre, med samma folk, för de hade gjort så mycket under året som jag inte varit med på plus att jag ju inte hade varit där helt enkelt. Det kändes konstigt att se mina klasskompisar (som ju är det idag) gå iväg till sina lektioner och vara helt insatta i IB och allt när jag precis skulle börja det med de som är ett år yngre. Det kändes, i drömmen alltså, som att jag var lite utanför mina kompisar. Jag kände ju ingen i min nya klass och alla andra kände varandra efter att ha gått ettan tillsammans, och de jag känner gick jag inte i samma klass som längre.
   Det fick mig att nästan undra lite grann, är det värt det? Jag går i samma klass som fantastiska människor idag som jag kommer träffa dagligen igen när jag kommer hem, men det kommer ändå inte vara samma sak när vi inte går i samma klass. Vi kommer ha olika liv. Vill jag verkligen ge upp det livet jag har och mina klasskompisar kommer ha kvar när jag kommer hem? Vill jag ge mig i kast med att lära känna nytt folk som redan har sina gemenskapskretsar och sociala koder som jag inte känner till och som varit med om saker tillsammans som de kan referera till men inte jag? Vill jag se mina "förra" klasskompisar skratta åt något kul de gjort tillsammans när jag inte varit med eller något kul som hänt på en lektion? Eller bara rent allmänt känna till hur mycket folk har att göra och att faktiskt veta vad de går igenom?
   Vill jag skapa nya vänskapsband med nya klasskompisar, uppleva saker med dem som mina kompisar från min förra klass inte varit med om med mig?
   Väger allt det positiva som ett utbytesår för med sig, både före, under och efter, väger det upp allt det negativa?