dagar till planet lyfter mot USA

Bloggbyte

Hej alla glada! Jag kände att det var dags för en uppdatering och har skaffat en ny blogg (här), så välkomna dit! Det blir inga fler inlägg här, men bloggen kommer finnas kvar i alla fall tills jag kommer hem från USA.
Titta gärna in på den nya bloggen, och lämna gärna en kommentar! Då blir jag jätteglad! :D
Tack allihopa för att ni har läst den här bloggen.
http://alltingnytt.blogspot.com/

Mitt nya schema.

Så här kommer mina dagar se ut:
REGULAR SCHEDULE
1st 8:00-8:50
2nd 8:53-9:43
3rd 9:46-10:36
4th 10:39-11:29
5A 11:32-12:02
5B 12:05-12:35
5C 12:38-12:58 (All Students in Class)
6th 1:01-1:51
7th 1:54-2:44
REGULAR SCHEDULE
1st 8:00-8:50
2nd 8:53-9:43
3rd 9:46-10:36
4th 10:39-11:29
5A 11:32-12:02
5B 12:05-12:35
5C 12:38-12:58
6th 1:01-1:51
7th 1:54-2:44
3 minuters rast?! Man får lära sig att bli snabb på toa helt enkelt!

Det händer inget.

Just nu är det dött. Det händer inget. Inget mejl från famijen, jag har ju inte mejlat dem heller på ett par dagar, ska göra det, jo visst en läkarundersökning igår som gick bra, och en utbytesträff på tisdag inplanerad, men inget annat. Allt är fixat, nästan, inte så mycket som saknas. Ska provpacka på söndag. VISA har jag, familj och skola likaså, har alla papper jag behöver, fått svar på alla frågor... Det är nästan så jag önskar att allt inte var klart, bara för att få tiden att gå till den 20e. Nog för att den kommer gå fort ändå. Samtidigt som jag är klar med allt nästan vill jag inte åka riktigt än, men vad har jag kvar i Sverige att göra? USA väntar på mig, familjen, skolan, kulturen, upplevelsen, året.
Om det bara kunde hända nåt spännande.

You need to get off facebook.

Den här killen har 2 miljoner, MILJONER, views på youtube. Han har rätt.
[00:32:00][00:32:00] Anna Maria Karlsson: You're much more interesting than your profile
[00:32:00] Anna Maria Karlsson: ♥
[00:32:29] Anna Maria Karlsson: Youäre much more beautiful than your profile picture[00:32:00] Anna Maria Karlsson: You're much more interesting than your profile
[00:32:00] Anna Maria Karlsson: ♥
[00:32:29] Anna Maria Karlsson: Youäre much more beautiful than your profile picture Anna Maria Karlsson: You're much more interesting than your profile
[00:32:00] Anna Maria Karlsson: ♥
[00:32:29] Anna Maria Karlsson: Youäre much more beautiful than your profile picture
"You're much more interesting than your profile."
"You're much more beautiful than your profile picture."
"You all beautiful people that are much more wonderful in person."
Å andra sidan har den här tjejen det också. Kanske facebook är bra om det inte överanvänds.

Bröllop, klippning, läkarundersökning, nervositet.

Ändå upp till nu, när folk har frågat om och om igen "Är du nervös då?" eller "Hur känns det, är det inte nervöst?", "Vad spännande, hur känns det?", har jag svarat, "Inte än (nervös alltså), just nu känns det bara jättekul". Nu börjar jag bli nervös.

Jag ska klippa mig imorgon, eller, en frisör ska klippa mig, och på torsdag ska jag göra en till läkarundersökning, utöver den jag gjorde i vintras. Den jag gjorde då var, visade det sig i fredags, inte tillräckligt omfattande för att få idrotta på skolan, så jag måste göra en till och fylla i ett speciellt formulär nu. Det bästa är om jag gör det innan jag åker, och på torsdag lyckades vi få en tid, som egentligen var en företagstid, för de har inga lediga tider förän den 22a eller 23e, men då har jag ju åkt.
Och jag fick veta av min värdmamma att vi ska på bröllop i september, ska bli jätteroligt! Vet dock inte vilka de lyckliga är, men bröllop bara i sig<3
Nu ska jag gå ner och baka kakor är Ulla som gav mig en tid för undersökningen fast det egentligen inte fanns någon. Det är lite liten-gullig-och-söt-mormor/farmor varning på det, men det var så snällt av henne att vi tycker hon är värd det. Skärgårdskakor eller bullar blir det, vi får se.

En för alla, alla för en

Hittade den här bilden på norska Dagbladets hemsida, fotograf Fridgerir Walderhaug, den är så vacker. Den representerar så mycket.
Länkar här tre bloggar om vad som hände på Utøya, helt otroliga. Jag både gråter och drömmer mardrömmar när jag läser det här.

Helvette på Utøya

Den verste dagen i mitt liv.

Helvete på Utøya


Det jobbiga har bara börjat.

(Något som inte riktigt hör till den här rubriken men som å andra sidan är så roligt och spännande att jag skriver det ändå är att jag ev kommer åka till Kanada i år över/runt jul, och att jag måste göra ännu en läkarundersökning (innan jag åker så det går snabbare väl där borta) för jag måste ha ett formulär ifyllt av läkare för att få sporta i USA.)
Vi har precis varit på Oringen ett par dagar, och jag blev tvungen att säga hejdå till en väldigt fin tjej inför USA igår. Det var verkligen inte kul, och det var bara en person. Det drar i gång nu, alla hejdå'n och sista förberedelser. Usch. Ibland känns det inte lika kul, när man tvingas lämna så mycket och så många kvar här hemma. Alla jag känner skulle bara på något magiskt sätt kunna följa med mig till USA, det vore nåt.
Mitt utbytesår är en grej jag ska göra själv, och som det inte "är meningen" att jag ska dela med någon hemifrån på plats, men ändå. Det är en fin tanke, och jag brukar tänka på den när det känns jobbigt att behöva lämna Sverige.
Ni ska veta att jag kommer sakna er, så otroligt mycket.

En ny börskris?

Ska det bli en ny börskris i USA nu? En ekonomisk kris till?

Så bra!

'

Norge

Jag tycker synd om Norge, precis som så många andra gör. Helt otroligt.
Det är liksom så, man vet aldrig när man kan råka hamna på fel ställe på fel tidpunkt. Hur ska man kunna veta att Riksdagskansliet eller ett ungdomsläger på en l är fel plats? Man borde få vara säker i världen, och inte behöva vara rädd för att folk ska skjuta ner en.

FLYYYYYYGBILJETTER

I torsdags morse, evigheter sen känns det som, men ändå inte, vilket betyder att tiden kommer gå snabbt till USA, bokade vi flygbiljetter till USA. Den 20 augusti kommer jag flyga, med en mellanlandning i USA innan jag når slutdestinationen. Det blir lite läskigt att byta flyg i USA, men jag behöver inte vara själv hela vägen som tur är och som jag är HUR GLAD FÖR SOM HELST, för en tjej som heter Amanda som också åker med YFU sitter på samma plan som jag över Atlanten! (Vi kunde boka samma plan som henne, det gjorde mig glad den morgonen :D ) Vilket betyder att vi kan vara nervösa och ledsna och gråta tillsammans, istället för själva.
Själva flyget över Atlanten tar inte ens 3 h. Om man ska tro avgångs- och ankomsttiderna vill säga ;) Egentligen tar det nästan 9 timmar, men sedan är det tidsskillnad på det som krånglar till det lite grann, hehe :D
Imorgon (läs, senare idag, kl är 01.05 just nu) ska jag försöka få in en nedräknare inför USA, helst en med ett flygplan, har sett att vissa utbytesstudenter har sånna. Jag hoppas att jag hittar!

Placeringsuppdatering

Jag har precis fått veta att jag inte bara kommer ha ett värdsyskon, utan 5! Det känns verkligen jättekul, här i Sverige har jag inga syskon och jag har alltid velat ha en stor familj. De bor i ett tvåvånings hus utanför en by på 300-400 invånare.
Jag kommer inte heller gå på skolan med 2000 elever, den ligger på andra sidan staten. Redan när jag fick placeringen verkade det konstigt och YFU Sverige kollade upp det. Ett litet "East" hade råkat komma med i skolnamnet, som gjorde det till en annan skola. Den nya skolan ligger 1,5 mil hemifrån, och jag kommer antingen åka skolbuss eller bil med min ena syster.
Nu känns det ännu mer på riktigt.

Ett väldigt långt inlägg med tankar som far runt i mitt huvud just nu.

YFU Sverige, som är en liten organisation, skickar iväg runt 80 studenter världen över varje år. I år tror jag vi är 75 någonting, vi är lite färre än vanligt på grund av den nya gymnasiereformen (nästan inga 94or åker i år, många vågar inte riktigt eftersom vissa program görs om/inte finns kvar när vi kommer tillbaka).

 

Andra organisationer skicka iväg fler utbytesstudenter, uppemot ett par hundra var, och jag skulle kunna uppskatta, eftersom det finns 6-7 stora organisationer i Sverige (YFU, Explorius, STS, EF, Rotary, Into och AFS), att 1000-1500 svenska ungdomar varje år lämnar sitt hem för ett annat, i ett annat land (jag uppskattade de där siffrorna precis nu – ta dem med en nypa salt).

 

1500 utav hur många? I gymnasieskolan fanns det läsåret 10/11 knappt 390 000 elever (skolverket.se), och även om alla dessa inte kan åka som utbytesstudent på High School Year (det finns ålders limits, man får inte ha tagit studenten och måste vara godkänd i alla ämnen samt såklart vilja åka och ha de ekonomiska möjligheterna som krävs), så är det ändå många fler som skulle kunna åka, än de som gör det. Dessutom är det många som åker efter nian och vissa efter åttan, jag läste en kommentar om att 25 % av alla som åker gör det efter nian, 50 % efter ettan och 25 % efter tvåan (runda slängar, lite avrundat såklart).

 

Min springande punkt är att det finns så många ungdomar i Sverige, men så få åker. Hur kommer det sig? Vad gör så att vissa åker men andra inte? På min skola (här i Sverige), vet jag en tjej till, eventuellt två, som ska åka samtidigt som mig, i år. Den ena går i ettan som jag, och är det en till så vet jag inte vem det är. Jag vet 4 till från min stad som ska åka, en med samma organisation som mig. Det är troligt att det finns fler som jag inte vet om också, men så bor det på ett ungefär 100 000 människor här.

 

Ingen i min direkta närhet ska åka. Har åkt, ja, en kusin, och en kompis syster, men inte i år. Ingen mer i min klass. Ingen i mina närmaste kompiskretsar.

 

Folk blir imponerade när man berättar att man ska åka iväg ett år. Det är häftigt, modigt, unikt (ja, tydligen), utvecklande och modigt än en gång. För det är lång tid, ett år (eller, egentligen är man sällan borta ett helt år, man brukar åka i augusti och komma hem någon gång i juni, så, ungefär 10 mån). Det är långt bort, även om man åker till Europa. Det är modigt, modigt att bryta upp allt här hemma och kasta sig in i ett nytt samhälle, en ny familj, en ny skola, nya mönster, en ny kultur, nya bekantskaper, som en helt ny värld nästan. Man måste vara motiverad för att klara det, och inställd på att det inte kommer bli någon dans på rosor hela tiden.

 

Det kommer bli urtufft. Man kommer vara jätteledsen, längta hem, önska att man bara för en gång skull kunde få göra något på ”det svenska viset”, vilja träffa sin familj och sina kompisar och tycka att allt är jobbigt. Känna att man inte riktigt passar in i den nya kulturen och levnadssättet, för man är så van vid den egna hemifrån.

 

Men det kommer också bli jätteroligt. Man får klara sig utan sina föräldrar, tvingas ta beslut själv som påverkar ens tid under året och senare i livet och man kommer växa från att ta och genomföra dessa beslut. Man kommer få prova på så många nya saker, make new friends and get a second home, hopefully. Uppleva saker man annars aldrig skulle få uppleva, och träffa människor man tidigare inte visste existerade.

 

Ett år är lång tid, ja, men det går snabbt. Jag kommer ihåg för ett – ett och ett halvt år sedan, när de som skulle åka då, läsåret 10/11, befann sig där vi är just nu. Det var evigheter kvar tills vi skulle åka då, och nu är det dags. På www.utbytesstudent.se/forumo/ (ett jättebra forum fullt med tankar kring utbytesår, kika in där!) pratar de som ska åka nästa och näst nästa år redan nu och är jättetaggade. Årets kull har inte ens åkt än!

 

Som sagt, ett år går snabbt, och vips så står vi där i ankomsthallen och möts av familj och vänner igen, efter ett år (10 mån) utomlands. Ett år äldre och en kultur, ett språk och många upplevelser och erfarenheter rikare, och med titeln ”jag har varit utbytesstudent” för evigt fastetsad i våra själar.

 

Att åka som utbytesstudent är modigt och något vi kommer ha glädje av i resten av våra liv. Lycka till alla! Ha underbara år fyllda med ups and downs, så möts vi när vi kommer hem igen. Världen väntar på oss!


HPDH part 2

I tisdags natt var det midnattspremiär av Harry Potter and the Deathly Hallows part 2. Jag tänker inte ens försöka mig på att skriva något om hur det var, alla skrattade, klappade händerna, grät av sorg, grät av lycka, darrade, rös av spänning, stämning och fantasktisktivitet, och det var fantastiskt.

Själv gick jag som Luna, med två Dödsätare och en Hermione som sällskap. Jag måste få ge credit till den här tjejen, San Smith, för hennes guide till en Luna kostym som verkligen var jättebra!
Dödsätare, Luna Lovegood, Hermione Granger, Dödsätare

Två stycken Luna (lägg inte märke till min obefintliga hållning).

Den här familjen fick mig att gråta lite till med orden "det är sista filmen och manhar levt med det så länge - vi vill fira hela serien en sista gång!", och med att hela familjen hade klätt ut sig (Professor Trelawney, Draco Malfoy, Remus Lupin). Och ärligt - de har lyckast väldigt väldigt bra!

<3

43 dagar, sedan går jag på Ameriskanskt High School

Det händer så mycket, men ändå inte. Det är 43 dagar till jag börjar skolan på andra sidan Atlanten, när jag officiellt blir en av Ohios alla high school elever. Jag kommer bo där, leva där, oh det känns så verkligt just nu, men ändå så avlägset. Det är verkligen avlägset, mitt framtida liv därborta. Om 43 dagar, en månad och två veckor, lika mycket tid som har gått av sommarlovet, börjar skolan.
På måndag ska vi försöka boka flygbiljetter, vi tänkte åka upp och ta hjälp av en resebyrå för det är lättare än att leta själv på internet.
Föresten, familjen vet att jag heter Louise och inte Anna, som det hade kunnat bli eftersom de ville ha "Given names" (Anna Louise), och "First name" (Anna), exakt enligt passet. :)

Om

Min profilbild


Hejhej! Mitt namn är Louise, jag är 17 år och ska i höst byta mitt liv här hemma mot ett som utbyetsstudent i USA. Här i bloggen kommer jag skriva om allt som händer, och undrar du något så tveka inte att fråga! Ha det toppen :D
RSS 2.0