'

Hela min helg har tillbringats i Dalarna på Sveriges störta orienteringstävling för ungdomar, Dala Dubbeln. Första etappen (dvs lördagens lopp) är en stafett och etapp två (söndagens lopp) är en patrull, dvs man springer med den man körde stafetten med dagen innan. Jag skulle sprungit med en kompis som tyvärr blev sjuk, så jag sprang med en tjej från Värmland istället. Hon jag sprang med är elit, bland de bästa i Sverige, och det kan jag ju lugnt konstatera att jag inte är. I går (läs "i lördags") sprang hon första sträckan och växlade till mig på ungefär plats 15-20 någonting, och jag kom i mål på plats 46. Vilket var väldigt bra för att vara mig (förra året kom jag och hon jag sprang då sist :d), mindre bra för henne med tanke på att hon har vunnit saker på Oringen och allt. (Ni som inte vet var Oringen är - världens största orienteringstävling, ni kan googla det.)
   Idag kom vi på en total 25:e plats, det var jättekul! Jag har inte orienterat så mycket själv dock, jag följde efter bara :D Men det var väldigt kul att se hur bra eliten faktiskt är, och något jag undrar är hur man kan springa i skogen, SKOGEN, inte på stig, och samtidigt läsa kartan. Jag menar, jag kan få en glimt av kartan om jag försöker titta när jag springer stig, men i skogen? Det är coolt att de klarar det.

En liten bild från helgen:

TC (Tävlingscentrum)

Jag kom på att jag har skrivit ganska mycket om orientering här i bloggen. Läsare som inte känner mig måste tro att jag orienterar ganska mycket, det är inte riktigt sant. Jag tränar knappt (okej, aldrig), tävlar kanske 10-15 gånger om året. That's it. Eller jo, jag är smågruppsledare med barn mellan 5 och 7 år också :D

Och föresten, titeln är en intern sak.