Intervjun då.
Hade alltså min intervju idag, det gick toppen. Blev intervjuade av en tjej som själv varit i Italien i ett år och som senare jobbat på YFU kontoret med just anmälningsprocessen och intervjuer och sånt, det kändes lite bra :)
Hon ville veta lite om vad jag gör på fritiden, vad jag hjälper till med hemma och vad min familj gör tillsammans. Om jag hade några speciella förväntningar inför året och inför familjen (jag sa att jag gärna ville ha syskon, men om jag inte fick det spelar det ingen roll eftersom jag är van vid att inte ha det, jag har inga syskon här i Sverige), hur jag skulle hantera problem och mina bra och dåliga sidor. Hon berättade att på grund av den ekonomiska krisen är det svårare att placera studenter i USA och att jag kanske (antagligen) kommer få frågan om jag kan tänka mig något annat land i reserv (haha, kommer säga nej där, jag vill åka till USA. Eller, Thailand skulle vara coolt, men dit får jag inte åka så det går bort) och så frågade hon hur jag skulle ställa mig till om familjen är religiös, eller om det är ett homosexuellt par, en ensamstående förälder eller om familjen vill ta emot två studenter. I sånna fall får man alltid chans att "tacka nej" till familjen, om det är en "vanlig" familj så att säga, dvs mamma pappa barn, blir man tilldelad den familj som väljer en. Sedan pratade vi lite om utbyten rent allmänt och om att vara värdfamilj, eftersom YFU är en ideell organisation vill de jättegärna att fler tar emot studenter eftersom det är grunden inom YFU, så det ska vi fundera på. Det skulle vara kul, fast inte aktuellt förän jag kommer hem (då får jag ett syskon :) ).
Det hela tog ungefär femtio minuter och hon som intevjuade mig sa att hon absolut skulle rekomendera mig till kontoret!
Jag borde få besked inom ett par-3-4 veckor (4 veckor låter väldigt lång tid...). Blir man antagen ska man göra både en läkar-och tandläkarundersökning, och jag ska ändå till tandläkaren om ungefär en vecka och hinner jag få papprena som ska fyllas i innan detär det ju toppen, annars måste jag gå dit igen. Hon sa att jag kunde ringa kontoret på fredag och höra med dem och kolla om jag blivit antagen, så förhoppningsvis blir jag det och hinner få alla papper och behöver bara göra ett besök hos tandläkaren.
Samtidigt som det skulle vara skönt att kunna ta med alla papper dit på en gång vill jag vänta på skriftligt besked om jag blivit antagen, tänk vad spännande varje dag man åker hem tills den dagen det kommer... Och nu låter det som att jag är helt hundra på att bli antagen, men jag hoppas, och som intervjuaren sa, de flesta som inte får åka är de som inte är mogna eller inte har en realistisk bild över utbytessåret, och det har jag. Så jag hoppas verkligen!
Hon ville veta lite om vad jag gör på fritiden, vad jag hjälper till med hemma och vad min familj gör tillsammans. Om jag hade några speciella förväntningar inför året och inför familjen (jag sa att jag gärna ville ha syskon, men om jag inte fick det spelar det ingen roll eftersom jag är van vid att inte ha det, jag har inga syskon här i Sverige), hur jag skulle hantera problem och mina bra och dåliga sidor. Hon berättade att på grund av den ekonomiska krisen är det svårare att placera studenter i USA och att jag kanske (antagligen) kommer få frågan om jag kan tänka mig något annat land i reserv (haha, kommer säga nej där, jag vill åka till USA. Eller, Thailand skulle vara coolt, men dit får jag inte åka så det går bort) och så frågade hon hur jag skulle ställa mig till om familjen är religiös, eller om det är ett homosexuellt par, en ensamstående förälder eller om familjen vill ta emot två studenter. I sånna fall får man alltid chans att "tacka nej" till familjen, om det är en "vanlig" familj så att säga, dvs mamma pappa barn, blir man tilldelad den familj som väljer en. Sedan pratade vi lite om utbyten rent allmänt och om att vara värdfamilj, eftersom YFU är en ideell organisation vill de jättegärna att fler tar emot studenter eftersom det är grunden inom YFU, så det ska vi fundera på. Det skulle vara kul, fast inte aktuellt förän jag kommer hem (då får jag ett syskon :) ).
Det hela tog ungefär femtio minuter och hon som intevjuade mig sa att hon absolut skulle rekomendera mig till kontoret!
Jag borde få besked inom ett par-3-4 veckor (4 veckor låter väldigt lång tid...). Blir man antagen ska man göra både en läkar-och tandläkarundersökning, och jag ska ändå till tandläkaren om ungefär en vecka och hinner jag få papprena som ska fyllas i innan detär det ju toppen, annars måste jag gå dit igen. Hon sa att jag kunde ringa kontoret på fredag och höra med dem och kolla om jag blivit antagen, så förhoppningsvis blir jag det och hinner få alla papper och behöver bara göra ett besök hos tandläkaren.
Samtidigt som det skulle vara skönt att kunna ta med alla papper dit på en gång vill jag vänta på skriftligt besked om jag blivit antagen, tänk vad spännande varje dag man åker hem tills den dagen det kommer... Och nu låter det som att jag är helt hundra på att bli antagen, men jag hoppas, och som intervjuaren sa, de flesta som inte får åka är de som inte är mogna eller inte har en realistisk bild över utbytessåret, och det har jag. Så jag hoppas verkligen!
Kommentarer
Trackback
