Efter vårskriket kommer sommaren.
Det är sommar nu, om inte riktigt så nära på. Att sitta ute på stenplattor i klänning och det är jättevarmt och skönt i solen näst sista april tillhör inte vanligheterna. Ikväll ska jag titta på Ronja Rövardotter och imorgon kommer det officiella vårkriket som alltid kommer den sista april (okej, om vädret tillåter det). Sedan blir det kanske ännu mera sommar, eller så kommer det mera snö (någon väderleksrapport sa att det skulle göra det på måndag utanför stan, och egentligen är det inte omöjligt att det snöar i april/maj).
Dagens, passar perfekt just nu på våren:
Dagens, passar perfekt just nu på våren:
When you wish upon a star
Jag vill ha min placering.
Jag vill börja skriva listor över allt jag ska ha med mig.
Jag vill gå runt i affärer och leta presenter till värdfamiljen.
Jag vill ha en stor hög med saker som jag tydligen inte kommer klara mig utan på golvet och kämpa för att allt ska få plats i en väska.
Jag vill gå på min nya skola helt vilsen och jättenervös första dagen på High School.
Jag vill åka på Pre Departure Camp vilket kommer i juni med alla andra YFUare i Sverige.
Jag vill att det ska bli sommarlov.
Jag vill träffa mina älskade vänner sista kvällen innan jag åker, med vetskapen om att vi inte kommer ses på ett år.
Jag vill sitta i USA och ta emot paket med Ahlgrens Bilar ifrån dem hemma i Sverige.
Jag vill hoppa runt stundvis av glädje stundvis på nålar stundvis av ledsamhet innan jag åker.
Men mest av allt vill jag främst få min placering. Och jag hoppas så innerligt att den blir bra!
Jag vill börja skriva listor över allt jag ska ha med mig.
Jag vill gå runt i affärer och leta presenter till värdfamiljen.
Jag vill ha en stor hög med saker som jag tydligen inte kommer klara mig utan på golvet och kämpa för att allt ska få plats i en väska.
Jag vill gå på min nya skola helt vilsen och jättenervös första dagen på High School.
Jag vill åka på Pre Departure Camp vilket kommer i juni med alla andra YFUare i Sverige.
Jag vill att det ska bli sommarlov.
Jag vill träffa mina älskade vänner sista kvällen innan jag åker, med vetskapen om att vi inte kommer ses på ett år.
Jag vill sitta i USA och ta emot paket med Ahlgrens Bilar ifrån dem hemma i Sverige.
Jag vill hoppa runt stundvis av glädje stundvis på nålar stundvis av ledsamhet innan jag åker.
Men mest av allt vill jag främst få min placering. Och jag hoppas så innerligt att den blir bra!
Det skulle kännas ännu bättre med hälsningar... :)
Det är alltid kul när man får fler läsare än vanligt, och igår hade jag 22 st (normalt pendlar det mellan de otroligt höga talen 2 och 5 personer per dag ;) ), men inte en ända kommentar någonstans. Vad är det som gör er rädda för att hälsa något? Är det att alla andra kommer läsa det? Om det är så får ni mer än gärna bara lägga till att ni inte vill att det ska synas så visar jag inte var ni skrev (jag läser alla kommentarer innan jag publicerar dem), så kan ni hälsa något ändå!
Men nu kom jag på en sak, att eftersom det ändå är ett par stycken som kommer tillbaka lite då och då (antar jag i alla fall, tror inte att 4 nya hittar bloggen varje dag eftersom den varken är stor eller syns någonstans) så ber jag om en liten sak. Kan inte ni skriva hej, jag heter, läser din blogg si och så ofta etc, så jag får veta vem som läser? Det ni skriver här kommer jag inte publicera och ingen annan än jag kommer läsa det.
Det tar bara ett par minuter, och skulle göra mig så jätteglad av att veta vilka ni är! I nuläget har jag bara en liten aning om vilka som tittar in här, så hälsa något, please?
Trevlig fortsatt läsning!
/Louise
$5.88
Fick precis mina första dollar utav mamma som ränsat spargrisen med utlänska mynt. $5.88. Det är en helt klar början
!
Mouhöhöhö, $5.88 = 37,47 SEK. Jag är fett rik i dollar mått mätt.
!
Mouhöhöhö, $5.88 = 37,47 SEK. Jag är fett rik i dollar mått mätt.
Tänk om man skulle kunna spela quidditch när man är där borta
Som utbytesstudent får man hela tiden höra att man inte ska ha för höga förväntningar ("det allra bästa är förstås om du inte har några alls") för att inte få dem krossade och bli besviken på sina upplevelser, bara för att det inte är de man hade drömt om.
Att inte ha några förväntningar när man ska iväg på en så stor sak som ett utbytesår är tror jag är omöjligt. Man har förväntningar på allt, att den stekta kycklingen med ris ska vara lika god idag som den var förra gången, att det ska vara fint väder på fotbollstuneringen och inte spöregna hela helgen och att den där jättefina tröjan man såg på stan häromdagen ska finnas kvar när man åker upp för att köpa den.
Att ha förväntningar tror jag är en del av vardagen, en del av livet. Vissa är postiva, andra negativa. De kan både uppfyllas och krossas, och vad som än händer så är det antingen till det bättre eller det sämre.
När man som blivande utbytesstudent läser alla dessa tusentals reseberättelser, bläddrar i kataloger och tittar på bilder kan man inte ungå att tänka, även om man försäker intala sig själv att inte göra det, något i stil med "det där vill jag också få göra", eller, "tänk att få uppleva det där, vara på en sådan plats vid ett sådant tillfälle". Att inte hoppas på något alls efter att man blivit fullmatad med allt som "det bästa året i ditt liv" kommer innehålla vore konstigt, antagligen ganska onormalt. Jag menar, vem vill inte vakna på juldagen av att småsyskonen i USA ropar "tomten har varit här, tomten har varit här!" ?!
Jag försöker att inte ha en massa förväntningar inför USA. Ska jag vara helt ärlig går det så där. Ena stunden går det utmärkt; jag tänker att vad som helst blir bra för det är annorlunda mot Sverige och det är det som utbytesåret handlar om. Andra stunder går det mindre bra, stunder då jag verkligen vill ha den typiska amerikanska värdfamiljen med mamma, pappa, två barn och en hund som bor i en liten förort till Phoenix eller ännu hellre i närheten av havet så man kan bada på nyårsafton. De stunder de går mindre bra vill jag ha en liten ursöt nioårig lillasyster som har roliga skolprojekt man får hjälpa till med eller en gämnårig bror som är med i fotbollslaget (amerikansk fotboll, inte soccer alltså) som kanske till och med kommer få schoolarships till hösten när han ska börja på college.
Oftast försöker jag ha jättemånga olika förhoppningar som inte hör ihop med varandra alls och som inte går att uppleva allihopa, utan att får jag det får jag inte det andra. Att få ett homosexuellt par till värdfamilj skulle vara minst lika spännande som den där typiska småstadsfamiljen eller familjen med den stora ranchen i Texas, och att bli junior men ändå få gå på balen är lika bra som att bli senior på en gigantisk skola med kanske flera hundra seniors på balen. Kanske får jag inte gå på prom alls. (Fast där måste jag erkänna att om jag inte fick gå på prom eller homecoming eller någon bal alls skulle jag bli besviken, det hör liksom till på något sätt i den amerikanska high school spiriten.)
Jag tror och hoppas att mitt sätt är bra och att det kommer hjälpa mig när jag väl är där, för hur det än blir finns det saker jag inte kommer få uppleva men som förhoppningsvis kommer slås av allt jag faktiskt får uppleva. (Titta där, en förhoppning till, ser ni vad jag menar, det är svårt att komma undan dem!)
Men det finns en sak jag så oroligt gärna skulle vilja uppleva. Föurtom att jag hemskt gärna vill komma någonstans där utbytesstudenter får tävla i friidrott (om jag kommer med i tracklaget vill säga!) så vill jag spela Quidditch. Quidditch är spelet de spelar i Harry Potter (och där han är den yngste sökaren på Hogwarts på ett århundrade), det som det är Världsmästerskap i i den fjärde boken. Jag vet att de spelar Quidditch på flera colleges, men det borde ju finnas High Schools med Quidditch lag också tycker jag. Tänk vad coolt att spela Quidditch under året man är utbytesstudent!
Det är verkligen något jag vill göra, men som inte är så väldigt troligt att det händer eftersom Quidditch är inte så stort att det finns på alla skolor än...
För övrigt har det i princip varit sommar idag såhär den 25 april, och jag passade på att visa upp mina otroligt brunbrända ben (fast jag är lite brun på ena vaden - en fläck på 15*10 cm som jag har bränt mig på för jag glömde solkrämen just där ;) ) i shorts när jag cyklade hem till mormor vil sju och det var inte ens lite kallt! Snart är det sommar, mmmmmm<3
Att inte ha några förväntningar när man ska iväg på en så stor sak som ett utbytesår är tror jag är omöjligt. Man har förväntningar på allt, att den stekta kycklingen med ris ska vara lika god idag som den var förra gången, att det ska vara fint väder på fotbollstuneringen och inte spöregna hela helgen och att den där jättefina tröjan man såg på stan häromdagen ska finnas kvar när man åker upp för att köpa den.
Att ha förväntningar tror jag är en del av vardagen, en del av livet. Vissa är postiva, andra negativa. De kan både uppfyllas och krossas, och vad som än händer så är det antingen till det bättre eller det sämre.
När man som blivande utbytesstudent läser alla dessa tusentals reseberättelser, bläddrar i kataloger och tittar på bilder kan man inte ungå att tänka, även om man försäker intala sig själv att inte göra det, något i stil med "det där vill jag också få göra", eller, "tänk att få uppleva det där, vara på en sådan plats vid ett sådant tillfälle". Att inte hoppas på något alls efter att man blivit fullmatad med allt som "det bästa året i ditt liv" kommer innehålla vore konstigt, antagligen ganska onormalt. Jag menar, vem vill inte vakna på juldagen av att småsyskonen i USA ropar "tomten har varit här, tomten har varit här!" ?!
Jag försöker att inte ha en massa förväntningar inför USA. Ska jag vara helt ärlig går det så där. Ena stunden går det utmärkt; jag tänker att vad som helst blir bra för det är annorlunda mot Sverige och det är det som utbytesåret handlar om. Andra stunder går det mindre bra, stunder då jag verkligen vill ha den typiska amerikanska värdfamiljen med mamma, pappa, två barn och en hund som bor i en liten förort till Phoenix eller ännu hellre i närheten av havet så man kan bada på nyårsafton. De stunder de går mindre bra vill jag ha en liten ursöt nioårig lillasyster som har roliga skolprojekt man får hjälpa till med eller en gämnårig bror som är med i fotbollslaget (amerikansk fotboll, inte soccer alltså) som kanske till och med kommer få schoolarships till hösten när han ska börja på college.
Oftast försöker jag ha jättemånga olika förhoppningar som inte hör ihop med varandra alls och som inte går att uppleva allihopa, utan att får jag det får jag inte det andra. Att få ett homosexuellt par till värdfamilj skulle vara minst lika spännande som den där typiska småstadsfamiljen eller familjen med den stora ranchen i Texas, och att bli junior men ändå få gå på balen är lika bra som att bli senior på en gigantisk skola med kanske flera hundra seniors på balen. Kanske får jag inte gå på prom alls. (Fast där måste jag erkänna att om jag inte fick gå på prom eller homecoming eller någon bal alls skulle jag bli besviken, det hör liksom till på något sätt i den amerikanska high school spiriten.)
Jag tror och hoppas att mitt sätt är bra och att det kommer hjälpa mig när jag väl är där, för hur det än blir finns det saker jag inte kommer få uppleva men som förhoppningsvis kommer slås av allt jag faktiskt får uppleva. (Titta där, en förhoppning till, ser ni vad jag menar, det är svårt att komma undan dem!)
Men det finns en sak jag så oroligt gärna skulle vilja uppleva. Föurtom att jag hemskt gärna vill komma någonstans där utbytesstudenter får tävla i friidrott (om jag kommer med i tracklaget vill säga!) så vill jag spela Quidditch. Quidditch är spelet de spelar i Harry Potter (och där han är den yngste sökaren på Hogwarts på ett århundrade), det som det är Världsmästerskap i i den fjärde boken. Jag vet att de spelar Quidditch på flera colleges, men det borde ju finnas High Schools med Quidditch lag också tycker jag. Tänk vad coolt att spela Quidditch under året man är utbytesstudent!
Det är verkligen något jag vill göra, men som inte är så väldigt troligt att det händer eftersom Quidditch är inte så stort att det finns på alla skolor än...
För övrigt har det i princip varit sommar idag såhär den 25 april, och jag passade på att visa upp mina otroligt brunbrända ben (fast jag är lite brun på ena vaden - en fläck på 15*10 cm som jag har bränt mig på för jag glömde solkrämen just där ;) ) i shorts när jag cyklade hem till mormor vil sju och det var inte ens lite kallt! Snart är det sommar, mmmmmm<3
SLEP-testet avklarat.
Eller rättare sagt, avklarat för 5 dagar sedan. Och numera dränks jag i läxor och prov och framtida orienteringsläger (inte riktigt men det är pretty stora mängder det handlar om)...
Hur som helst, engelskatestet var nästan löjligt lätt. Typ som när man gick i fyran och fick en bild på en katt som satt i ett träd och skulle välja vilken av meningarna "the cat is in the tree", "the cat is under the tree", "the the cat is above a dog" och "a dog is in the tree". Lite liknande sånt. Andra delen (det var en hörförståelse och en läsförståelse), vilket var läsförståelsen, var lite svårare, då var man i alla fall tvungen att tänka för svaren var gömda i texten. Man fick läsa sig till dem (nähä? vilket var tur, det var ju en läsförståelse :D ), men det kändes bra också.
Inget speciellt, ungefär som nationella provet i nian var.
Hur som helst, engelskatestet var nästan löjligt lätt. Typ som när man gick i fyran och fick en bild på en katt som satt i ett träd och skulle välja vilken av meningarna "the cat is in the tree", "the cat is under the tree", "the the cat is above a dog" och "a dog is in the tree". Lite liknande sånt. Andra delen (det var en hörförståelse och en läsförståelse), vilket var läsförståelsen, var lite svårare, då var man i alla fall tvungen att tänka för svaren var gömda i texten. Man fick läsa sig till dem (nähä? vilket var tur, det var ju en läsförståelse :D ), men det kändes bra också.
Inget speciellt, ungefär som nationella provet i nian var.
SLEP-test på måndag
Tjolahop :) Lite öde här just nu, det händer inte så mycket. Hade en besökstopp i onsdags, hur kommer det sig? Lite trevligt med läsare tycker jag :) (Okej, "besökstopp", 5 pers ;) )
I övermorgon ska jag i alla fall göra ett engelskatest som alla som åker till USA måste göra, det är obligatoriskt för att skolorna ska veta vart man ligger språkmässigt. Det blir nog inga problem tror jag inte, det ska bli kul. Vad jag vet liknar det nationella i nian, med en hör- och läsförståelse som man ska svara på frågor till.
Det blir spännande :D
Och nu ska jag plugga. Har kursprov i fysik på tisdag och ett och halvt kapitel i matteboken att räkna också till tisdag, plus en svenskauppsats som ska in måndag. Utöver det skulle jag kunna skriva någon av mina fyra engelskauppsatser som jag också måste skriva, helst innan påsklovet, eller titta lite på italienskaläxan. Vad jag älskar det här, vilken fin helg jag har<3
Visstja, föresten, jag hade inte turberculos.
I övermorgon ska jag i alla fall göra ett engelskatest som alla som åker till USA måste göra, det är obligatoriskt för att skolorna ska veta vart man ligger språkmässigt. Det blir nog inga problem tror jag inte, det ska bli kul. Vad jag vet liknar det nationella i nian, med en hör- och läsförståelse som man ska svara på frågor till.
Det blir spännande :D
Och nu ska jag plugga. Har kursprov i fysik på tisdag och ett och halvt kapitel i matteboken att räkna också till tisdag, plus en svenskauppsats som ska in måndag. Utöver det skulle jag kunna skriva någon av mina fyra engelskauppsatser som jag också måste skriva, helst innan påsklovet, eller titta lite på italienskaläxan. Vad jag älskar det här, vilken fin helg jag har<3
Visstja, föresten, jag hade inte turberculos.
